Mötet med Odysseus

Det är nog varje journalists dröm att få träffa någon av krigshjältarna från Troja. När redaktionen skickade ett papyrus och bad mig intervjua Odysseus blir jag helt utom mig. Tänk att jag, en simpel journalist, ska få träffa och konversera med en av världens kändaste människor. Ja chocken var verkligen total.

När jag möter Odysseus bär han en aprikosfärgad toga som visar hans ena solbrända och ärrade axel. Han utstrålar manlig självsäkerhet när han långsamt tågar in i rummet, följd av 3 slavar i likadana kläder. Nervös är jag självklart, något som också verkar synas under mina energiska handskakningar och prat om hur mycket han betytt för mitt liv. han utropar då:
Vad fan har du käkat till frukost egentligen? Fråga bara dina jävla frågor så jag kan komma härifrån.

- Okej herr Odysseus, Välkommen hit!

– Ja, tack, Kör.

- Jo då börjar vi, I alla krig du varit med i, i synnerhet det emot Troja, var du inte väldigt rädd?

- Nej

- Aldrig någonsin? Jag menar, ni stötte ju trots allt ihop med ganska många hemskheter på vägen. Lite rädd måste du allt ha varit?

- Nej

- Aldrig någonsin?

- Nej har jag ju sagt! Nästa fråga !

- Om du skulle beskriva din hustru Penelope med ord, hur skulle det låta då?

- Hon är het.

- Haha okej, men hon måste vara en väldigt trevlig och sympatisk person eftersom du väntade i 20 år på henne.

- Hur dum är du? Hur många snygga tjejer finns det i en armé? Just det, noll!

- Så du väntade inte med avsikt? Är de det du menar?

- Ja vänta och vänta. När man sovit i en grusig tältsäng och inte tvättat sig på 20 år är man inte direkt något hett byte på singelmarknaden om man säger så. Jag hade flyt som redan fixat en kvinna innan jag stack. Annars skulle jag väll få trösta mig med pornografiska pergament resten av livet.

- Men usch, så kan du väll inte säga. Det handlar ju om kärlek! Amor! Livets ljuva!

- Nej, vad fan snackar du om egentligen?

- Okej okej. Låt oss byta ämne. Den trojanska hästen är ett ämne som fascinerat många. Hur fick du idén?

- Jo, alla frågar mig det. Det var inte så svårt egentligen. Jag tänkte såhär: Vi var i underläge. Hade förlorat massor av killar. De andra snackade om att segla hem. Och då var det ju inte så svårt sedan.

- Vad var inte så svårt menar du?

- Ja. Det är ju självklart. Låt oss bygga en stor jävla trähäst och trycka in en 25 pers i den. Det kan ju inte gå fel någonstans.

- En fråga många säkert ställt sig är Varför, varför just en stor häst?

- Varför inte? Hästar har alltid varit mina favoritdjur. Jag lekte alltid häst i skolan och hade hästbilder på hela mitt rum.

- Oj, jag tror inte jag vill veta mer. Nu är det slut på frågor. Tack för att du tog dig tid.

- Ja, varsågod. Var är dörren?

- Där borta, Den högra.

Och så lika fort som han kom försvinner Odysseus igen. Jag sitter kvar en stund i tankar. Vilken man, vilken förebild, vilken ikon. Det är inte ofta man ser en sådan hjälte. Jag undrar om jag någonsin kommer att träffa på någon liknande igen, någonsin.

Med tro, hopp och mys - Victorianus