När man tittar på det så är det en självklarhet varför vi har demokrati i många länder idag. Men det har ju inte alltid varit så. Det tog tills 1921 innan kvinnor fick rösta i Sverige. Vem säger att en kvinna inte är lika värd som en man. Vem säger att en kuban inte är lika mycket värd som en svensk, vem kan bestämma över folk liv egentligen?
Jag är uppfostrad i ett demokratiskt samhälle, och i en demokratisk familj. Jag har alltid haft en talan och känner mig otroligt förolämpad då jag kommer i situationer då jag inte får det. Det är svårt att idag fatta att det inte är en självklarhet, att få bestämma själv i sitt liv. Det är otroligt beundransvärt när man kommer och tänka på det, att det som några visa män började för över tre tusen år sen har utvecklats till vad jag vill kalla en livsstil, en mänsklig rättighet, ett hopp om att uppnå sina drömmar. För i en diktatur bestämmer någon ditt liv och gör det omöjligt att leva sin dröm, att ens våga drömma.
Det finns saker som skiljer dagens demokrati från den vi hade för tre tusen år sedan så är det inte bara att mer får rösta, idag har vi en ganska lat demokrati. I antikens grekland gick man till torget och hade handuppräckning. I Sverige så röstar vi idag en söndag i september var fjärde år. Vi lämnar helt och hållet våra öden i politikernas händer i fyra år. Det enda som egentligen vore latare är att inte rösta och låta politikerna hålla på som de vill. Det vi idag kallar en indirekt demokrati är kanske inte så demokratisk som vi vill tro. Det enda sättet vi vanliga medborgare kan få politiker att ändra sig är att demonstrera, använda civil olydnad och slåss. Vad är det för föredöme för kommande generationer. Att behöva se ungdomar ockupera byggnader eftersom politiker inte lyssnar. Att se äldre dö i väntan på nya organ, att se barnfamiljer räkna ören för att få ihop ekonomin, är det verkligen ett demokratiskt samhälle att vara stolta över? På antiken kunde alla säga vad de tyckte, mer än var fjärde år. I antiken kunde alla få tala för varandra och komma på lösningar tillsammans. För hur många uteliggare, punkare och dementa pensionärer sitter det egentligen i riksdagen?
Men den långa resa som demokratin har gjort har mycket hänt. Från handuppräckningen på Atens torg dog det ut under en lång tid, med romarrikets kejsare, medeltidens monarker och barockens adelsmän och präster. När den första sanna demokratin skapades, 1776 under namnet United States of America så spred sig idéerna till Europa och med Franska revolutionen kom uppstod ytterligare en demokrati. Nu använde man sig av kamrar och flerpartisystem så man hade redan då missat begreppet demokrati; Folkets talan. Nu, som då är det bara någon gång var tredje eller fjärde år man kan påverka.
Varför fick kvinnor rösträtt så sent undrar många ofta och jag brukar själv fundera på det. Vilka händelser gjorde att kvinnan plötsligt hade talan? Och svaret tror jag är första världskriget. Första världskriget kan ha varit det mest odemokratiska men också det mest demokratiska som hände under seklets trettio första år. Folkets talan var ju trots allt att man ville ha krig. Och det fick dem, men det var ländernas ledare som bestämde sig för att kriga. Bara ett land gick ur kriget när dess folk ville det; Ryssland. Och efter det blev också Ryssland en av de mest fruktade diktaturer någonsin som har dödat mest folk för deras åsikter. Hur gick det till? Hur kan ens demokratiska åsikter skapa en diktatur som skickar oliktänkande människor i hemska arbetsläger? Jag tror att vi måste vara toleranta mot varandra, alla är olika och det är därför demokrati är så underbart när det funkar. Det finns en mening i nästan varenda religion, från kristendom, islam och sikhism till satanism som samlat kallas för den gyllene regeln, som i korta drag lyder: Allt du vill att någon ska göra för dig ska du också göra gör honom. Om jag vill att min röst ska få höras ska också alla runt dig få säga sitt. Det är då som enligt mig, demokrati uppstår. Det behövs ingen riksdag men fina kostymnissar som kan alla paragrafer, det behövs människor som säger vad de tycker i alla lägen.
Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att jag inte lever i den perfekta demokratin, men jag gör mitt för att ändra saker, och jag lyssnar på dem som vill göra samma som jag. Jag blir kallad bortskämd, borgarsvin och jobbig när jag försöker ändra, när jag inte står ut och vill ha det bättre, när jag som människa har en talan, så använder jag den. Det borde ni också göra, då lever vi i en demokrati.
/Ericstotoles
